Apportering är väldigt användbart oavsett om du ska tävla, ägna dig åt fågeljakt eller inte. Apportering kan vara grunden i flera användbara aktiviteter inomhus. Det går att utveckla hur mycket som helst. Apportering är egentligen flera moment i ett. Det handlar dels om att gå/springa fram till ett föremål, att välja rätt föremål, att greppa det (utan att tugga) att bära det, att föra det till rätt plats och att lämna ifrån sig det. Idag fokuserar vi på grunderna i apporteringen.
När det gäller apporteringsträning är tålamod din bästa egenskap – och kanske en gnutta fantasi. Det är det långsiktiga målet som är det viktiga – inte att det går fort. Det är bättre med många korta träningsstunder då hunden får lyckas med en del av apporteringen än längre och färre pass.
Moment som består av flera delar är oftast lättast att lära in från slutet – dvs så nära det slutgiltiga berömmet som möjligt. Vår erfarenhet är att det också gäller för apportering.
Använd gärna situationer när hunden kommer till dig med ett föremål av sig självt. En valp gör ofta det när den uppmuntrar till lek och när den vill ha kontakt. Om du då tar föremålet och lägger det på en säker plats lär du valpen att det är ganska olönsamt att ge dig saker. Om du istället ger valpen en godis i utbyte mot föremålet och berömmer den, eller på annat sätt gör avlämnandet riktigt roligt, lär den sig direkt att det är lönsamt att ge dig saker. Passa på att byta till ett föremål som är ok att bära om det inte var “rätt” föremål från början. Kom ihåg att aldrig försöka “få tag på” eller att ta föremålet – det är hunden som ska ge dig föremålet – lägga det i din hand.
Ägna lite tid åt att lära valpen/hunden att det är bra att ge dig saker. Detta kan bli konfliktfyllt för hunden i många situationer, exempelvis om den gärna vill ha en sak som den inte får ha. Du behöver därför befästa att det är positivt att ge dig saker. Utgå från situationer när hunden kommer med något självmant. Om den inte släpper självmant kan du locka med en godisbit och när hunden är på väg att släppa lägger du in ett ord som “loss” och ger den godisbiten.
När hunden har lärt sig att det är positivt att lämna ifrån sig saker till dig lägger du till kommandot “apport”. Detta går utmärkt att göra från soffan, i köket eller på golvet i hallen. När detta fungerar riktigt bra lägger du in lite väntetid. Låt hunden sitta framför dig (eller ännu hellre vid din vänstra sida) och hålla fast kontakt med dig innan du ger kommandot och hunden får lämna över föremålet. Vänta ut hunden om det är svårt och beröm direkt när den gör rätt.
Pressa aldrig hunden i apporteringen – det är så lätt att det blir fel.
Om hunden inte självmant kommer med ett föremål till dig kan kamplekar med föremål (som inte inbjuder till tugg) vara värdefullt. Låt då hunden få vinna de flesta kamplekarna och emellanåt ger du en godisbit eller annat värdefullt beröm när du tar saken.
När det gäller apporteringsträning är tålamod din bästa egenskap – och kanske en gnutta fantasi. Det är det långsiktiga målet som är det viktiga – inte att det går fort. Det är bättre med många korta träningsstunder då hunden får lyckas med en del av apporteringen än längre och färre pass.
Moment som består av flera delar är oftast lättast att lära in från slutet – dvs så nära det slutgiltiga berömmet som möjligt. Vår erfarenhet är att det också gäller för apportering.
Använd gärna situationer när hunden kommer till dig med ett föremål av sig självt. En valp gör ofta det när den uppmuntrar till lek och när den vill ha kontakt. Om du då tar föremålet och lägger det på en säker plats lär du valpen att det är ganska olönsamt att ge dig saker. Om du istället ger valpen en godis i utbyte mot föremålet och berömmer den, eller på annat sätt gör avlämnandet riktigt roligt, lär den sig direkt att det är lönsamt att ge dig saker. Passa på att byta till ett föremål som är ok att bära om det inte var “rätt” föremål från början. Kom ihåg att aldrig försöka “få tag på” eller att ta föremålet – det är hunden som ska ge dig föremålet – lägga det i din hand.
Ägna lite tid åt att lära valpen/hunden att det är bra att ge dig saker. Detta kan bli konfliktfyllt för hunden i många situationer, exempelvis om den gärna vill ha en sak som den inte får ha. Du behöver därför befästa att det är positivt att ge dig saker. Utgå från situationer när hunden kommer med något självmant. Om den inte släpper självmant kan du locka med en godisbit och när hunden är på väg att släppa lägger du in ett ord som “loss” och ger den godisbiten.
När hunden har lärt sig att det är positivt att lämna ifrån sig saker till dig lägger du till kommandot “apport”. Detta går utmärkt att göra från soffan, i köket eller på golvet i hallen. När detta fungerar riktigt bra lägger du in lite väntetid. Låt hunden sitta framför dig (eller ännu hellre vid din vänstra sida) och hålla fast kontakt med dig innan du ger kommandot och hunden får lämna över föremålet. Vänta ut hunden om det är svårt och beröm direkt när den gör rätt.
Pressa aldrig hunden i apporteringen – det är så lätt att det blir fel.
Om hunden inte självmant kommer med ett föremål till dig kan kamplekar med föremål (som inte inbjuder till tugg) vara värdefullt. Låt då hunden få vinna de flesta kamplekarna och emellanåt ger du en godisbit eller annat värdefullt beröm när du tar saken.
Jaktlekar kan också fungera, man kanske inte inomhus. Det kan också fungera bra om ni är två och kastar ett föremål mellan er. Har hunden väldigt litet föremålsintresse kan det fungera om du visar att du är väääldigt intresserad av ett föremål och att det betyder väldigt mycket för dig. Det tillhör dig. Då blir föremålet mer attraktivt också för hunden. Här gäller det att vara lite skådis 🙂
Nästa steg är att lägga ner föremålet framför hunden och berömma när den tar upp föremålet och ger dig det. Som alternativ kan du använda en medhjälpare som ger hunden föremålet som hunden sedan ska ge dig. Går detta bra kan du sedan låta hunden gå jämte dig med föremålet i munnen och sedan lämna det på ditt kommando.
Är det svårt att få hunden att vilja bära kan du utomhus utnyttja en inkallning då en hjälpförare lägger in (snällt) föremålet i hundens mun när den vill till dig och liksom får med sig föremålet på vägen. Beröm massor när hunden kommer till dig. Tappar hunden föremålet hämtar du det själv och låtsas inte om att det blev fel.
Om du går för fort fram kan hunden misstolka apporteringen för lek eller konkurrens så ta det långsamt och se till att varje steg sitter innan du går vidare. Använd aldrig dominans vid apportering – det kan göra det svårt för hunden att våga ta föremålet och att vilja lämna det till dig. Däremot är det bra att variera avlämningen för att göra det kul för hunden. Olika sätt kan också distrahera hunden och göra det lättare för hunden att hålla kvar föremålet längre.
Nästa steg är att kasta föremålet ett par meter bort och få hunden att springa efter föremålet, ta det och komma tillbaka. Om den upplever övningarna hittills som positiva brukar detta gå fort. Låt hunden få springa efter föremålet direkt. Det kan ta några gånger innan den förstår att den ska ta med sig föremålet så var noga med att berömma direkt när hunden griper föremålet och om den blir osäker efteråt kan det vara bra att röra sig bort från hunden så att du får lite hjälp av hundens vilja att komma till dig. Det kan också vara bra med rörelse om hunden skulle visa tendens att tugga på föremålet. Banna inte – det kan hämma viljan att hämta, bära eller att lämna föremålet till dig.
Slutligen får hunden sitta hos dig. Du kastar föremålet, hunden inväntar ditt kommando och får sedan springa och hämta föremålet, komma tillbaka till dig, sätta sig och vänta på ditt kommando att släppa det i din hand.
Voilá!
Lycka till!
Nästa steg är att lägga ner föremålet framför hunden och berömma när den tar upp föremålet och ger dig det. Som alternativ kan du använda en medhjälpare som ger hunden föremålet som hunden sedan ska ge dig. Går detta bra kan du sedan låta hunden gå jämte dig med föremålet i munnen och sedan lämna det på ditt kommando.
Är det svårt att få hunden att vilja bära kan du utomhus utnyttja en inkallning då en hjälpförare lägger in (snällt) föremålet i hundens mun när den vill till dig och liksom får med sig föremålet på vägen. Beröm massor när hunden kommer till dig. Tappar hunden föremålet hämtar du det själv och låtsas inte om att det blev fel.
Om du går för fort fram kan hunden misstolka apporteringen för lek eller konkurrens så ta det långsamt och se till att varje steg sitter innan du går vidare. Använd aldrig dominans vid apportering – det kan göra det svårt för hunden att våga ta föremålet och att vilja lämna det till dig. Däremot är det bra att variera avlämningen för att göra det kul för hunden. Olika sätt kan också distrahera hunden och göra det lättare för hunden att hålla kvar föremålet längre.
Nästa steg är att kasta föremålet ett par meter bort och få hunden att springa efter föremålet, ta det och komma tillbaka. Om den upplever övningarna hittills som positiva brukar detta gå fort. Låt hunden få springa efter föremålet direkt. Det kan ta några gånger innan den förstår att den ska ta med sig föremålet så var noga med att berömma direkt när hunden griper föremålet och om den blir osäker efteråt kan det vara bra att röra sig bort från hunden så att du får lite hjälp av hundens vilja att komma till dig. Det kan också vara bra med rörelse om hunden skulle visa tendens att tugga på föremålet. Banna inte – det kan hämma viljan att hämta, bära eller att lämna föremålet till dig.
Slutligen får hunden sitta hos dig. Du kastar föremålet, hunden inväntar ditt kommando och får sedan springa och hämta föremålet, komma tillbaka till dig, sätta sig och vänta på ditt kommando att släppa det i din hand.
Voilá!
Lycka till!